En av de största rädslorna vi människor bär är rädslan att förlora det vi i stunden har. Rädslan att den kärleken, lyckan och glädjeruset vi upplever ska försvinna. Så vi håller hårt i det, vi får svårt att vila i tilliten, svårt att vila i oss själva och fullt ut njuta av det för rädslan av förlusten av känslan och upplevelsen lamslår.
Och jo, det är så att lyckan och kärleken kan upplevas försvinna. Känslan av lyckorus, harmoni och kärlek kan bytas ut mot dess motsats. Vi kan uppleva den förlusten, känna den känslan av sorg, vilsenhet och separation. Men det är här vi så ofta glömmer att vi kan aldrig förlora dessa tillstånd. Vi kan bara uppleva förlusten av det och den känslan av att något rycktes ifrån oss och försvann när vi identifierar vår känsla med en annan person eller yttre händelse. När vi lägger ansvaret för vår upplevelse och känsla utanför oss själva så kommer vi också uppleva känslan av förlust och separation.
Lyckan och kärleken upplevs försvinna för att hjälpa oss att växa. För att hjälpa oss att vila i dom känslor och upplevelser vi är mest rädda för att känna för att kunna uppleva att det inte fanns något att frukta. För en dag kommer vi äntligen att inse att lyckan aldrig handlade om den där partnern, eller det där jobbet eller boendet eller pengarna. En dag kommer vi att inse att lyckan fanns i resan tillbaka till oss själva och att landa i vårt eget hjärta, att lära oss att vara kärleksfull mot oss själva, möta oss i våra egna behov och att vårda oss själva inifrån och ut. Det handlade aldrig om något annat än vår egen upplevelse av kärleken och glädjen inom oss själva som vi så vackert såg speglas för oss i mötet med den yttre upplevelsen, personen, händelsen. Men känslan bor i oss själva.
Så lyckan och kärleken må upplevas försvinna men den kommer att återvända. Den kommer tillbaka när du känner dig som starkast och när du vågade omfamna det du var mest rädd för. Och när du upplever att den kommer tillbaka, då kommer det vara en av de vackraste upplevelserna du upplevt. För finns det något vackrare än att uppleva att det vi alltid längtat efter bor i oss själva. Att vi hade det så nära hela tiden, inom oss och allt vi är...
❤️