Det högkänsliga barnet

Att vara högkänslig kan upplevas både som en gåva och ett straff. Känsligheten är fin och kan kanaliseras till något fantastiskt om energin får vändas åt rätt håll men kan även kännas väldigt utmanande då det många gånger kan upplevas svårt att skydda sig från allt som känns.

Att vara ett högkänsligt barn upplevs precis som för en vuxen känslan av att känna, uppleva och plocka upp precis allt i ens omgivning och svårt att lära sig att veta vad som är vad och hur man ska skydda sig från att ta in känslor och energier som inte är ens egna.

Många gånger vill vi vuxna skydda barnen om vi bär en jobbig känsla eller om något smärtsamt har hänt oss som vi bär på. Upplevelsen är att vi inte vill belasta barnen med vår känsla och än mindre vill vi göra dom oroliga. Men faktum är att barn känner! Och har man ett högkänsligt barn så inte bara känner barnet, det upplever känslan och energin i precis hela sitt väsen.

Ett högkänsligt barn tar energin som omgivningen sänder ut högst personligt. Om ett högkänsligt barn frågar den vuxne vad det är och den får till svar att det inte är något så upplever barnet direkt att den vuxne inte talar sanning. Men eftersom den vuxna inte bekräftar barnets känsla så slutar till slut barnet att tro på sin egen upplevelse och gör hela situationen till att det är hen som gjort något fel och där känner barnet känslorna i sig själv som om det vore deras egna känslor och vänder det inåt mot sig själv.

Genom att vara ärlig när barnet frågar om det är något och då sätta ord på känslan man bär utan att gå in i detalj men att säga tex att ”jag känner eller mår såhär och såhär just nu men det har ingenting med dig att göra. Du har inte gjort något utan det är bara jag som är lite ledsen eller orolig (eller vilken känsla det än må vara) och det är bara min känsla och den går över.” Att säga något i stil med detta gör att barnet direkt fick känslan och upplevelsen som den snappade upp bekräftad. Vilket gör att hen kan lita på sin intuition. Plus att hen inte längre behöver ta det personligt då den vet att det inte handlar om hen utan om den vuxne. Detta tar inte bort att barnet känner och upplever det som det som den vuxne känner men gör att den inte behöver identifiera känslan med sig själv utan lär sig att känna vad som är vad. Så rådet är öppenhet. Känslor är bara negativa när de göms undan, men att prata öppet och som vuxen våga visa alla känslor hjälper det högkänsliga barnet att ännu lättare kunna förstå sig på sig själv ❤️


34 visningar

©2019 by Karolina Österman. 

  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon
  • Black YouTube Icon